Så här års kan det kännas som att hela landet står stilla, men i kafévärlden händer faktiskt en hel del. Det öppnas nytt åt höger och vänster, hurra för det!

Enskede har länge haft glest om kaféer trots mängder av fikasugna invånare, men nu kan de äntligen vallfärda till ambitiösa Enskedeparkens bageri.

Sophies canelé ryktas öppna eget café i Vasastan. Vet dock inte var eller när. På bilden ovan ser ni caneléer.

Kafé Esaias har nyss öppnat systerkaféet Kafé Orion vid Odenplan.

I Hornstull har till synes superproggiga och idealistiska Femtopia öppnat.

Sthlm Raw har också slagit upp portarna i Hornstull. Raw food i ljus och ombonad lokal.

I Kristineberg har Bönan och Prinsen öppnat. Mycket mer än så vet jag inte.

Jag har själv inte hunnit testa något av ställena, men rapportera gärna vad ni tycker om ni har det. Och tipsa om nyöppningar utanför Stockholm!

Några av tipsen har jag fått från Robbans bästa som är en riktigt bra blogg om fikaställen och annat fikarelaterat.

Just det, en till! På Hantverkargatan nära Fridhemsplan kommer Morelli Espressobar Gelateria öppna någon gång under januari med hemgjord glass och allt. Verkar lovande, men lokalen brukar tyvärr byta ägare lika ofta som vinden vänder.

Det var nog inte bara jag som tyckte att det var lite motigt att släpa mig till jobbet i morse. Så jag kör en liten bildkavalkad med blandade trevligheter för att fokusera på det som är gött med den här årstiden. Som citrusfrukter, tulpaner, pastelliga kakor, frostiga dagar, varm choklad och semlor!

Bilderna på varm choklad har Ulrika Pousette fotat, bilden på semlor har Björn Tesch fotat och när det gäller resten av bilderna är det jag själv som har stått bakom kameran.

När, när, när?! När ÄR egentligen fettisdagen kanske ni går och undrar? Jo, 17 februari är det dags! Bara så att ni vet. Rensa kalendern, fyll frysen med vetebullar eller förbeställ semlor till jobbet!

Jag har tidigare skrivit om att mina bästa kladdkakerecept har kommit i en samlingsupplaga och idag fick jag ett helt gäng böcker med posten. En bok tänker jag att jag kan undvara, så nu blir det tävling!

För att delta kommenterar du helt enkelt här nedan och berättar vilket eller vilka bakverk/ kakor/ sötsaker som du tycker är riktigt motbjudande. Det räcker med ett ord, men har du en motivering är det alltid kul att läsa. Jag ville till exempel inte äta jitterbuggare på 15 år efter att ha blivit magsjuk i samma veva som ymnigt intagande av samma kaka, trots att jitterbugggarna sannolikt inte hade något med saken att göra. Jag har också svårt för kondisbakverk med hårt  vispad grädde, till exempel napoleonbakelser som stått lite för länge. Senast torsdag kväll vill jag ha ditt svar!

Jag fascineras över hur nya recept, bakverk och maträtter uppstår och hur de sprids, och det är alltid roligt när man kan spåra ursprunget. Ett av mina mest omtyckta och spridda recept är Favorittårtan som finns med i min första bok om kladdkakor. Den boken har sålts i nästan 200 000 exemplar, och är det något folk brukar säga att de har bakat ur den är det just Favorittårtan. Jag vet att en av er läsare till och med gjorde den som bröllopstårta.

Favorittårtan är en chokladtryffeltårta med hälften mjölkchoklad, hälften mörk choklad som smaksätts med en skvätt rom eller liknande. Receptet har jag fått av min mamma Inger och hon har i sin tur hittat det i Dagens Nyheter 1997. DN gjorde ett reportage från Operakällarens kondisbuffé, och konditor Dag Öster delade med sig av sina bästa recept, bland annat på denna tårta som kallades Chokladtårta på nötbotten. Den där nötbottnen tyckte min mamma verkade besvärlig, så hon bytte ut den mot ganska tunt kavlad mandelmassa istället. Helt rätt! Som det är nu är tårtan fantastiskt god och enkel att göra, och kan förberedas i riktigt god tid. Senast jag bakade den räckte den i 6-7 veckor och höll sig alldeles utmärkt i kylen. Som ni förstår är den dryg och mäktig och kan med fördel njutas i små bitar.

Den där kondisbuffén på Operakällaren verkar förresten ha varit en riktig höjdare som jag önskar skulle ta och återuppstå. Jag slog en signal till Dag som numera är pensionär för att fråga om han mindes hur chokladtårtan uppstod, men det gjorde han tyvärr inte. Gissar att det har passerat en del tårtor sedan han började jobba på Operakällaren 1962.

Favorittårtan kommer förresten att vara med i nya upplagan av Sju sorters kakor, då under namnet Chokladtryffeltårta. Så här såg den ut i boken Kladdkakor. Foto: Fredrik Reuterhäll.

Nu är kladdkaketävlingen avgjord och vinnaren är Cicci! Hipp hipp hura! Boken Bästa kladdkakorna kommer på posten.

Riktigt kul att läsa om vilka kakor ni avskyr. Några som dök upp flera gånger var ambrosiakaka, budapeststubbe, banankaka, prinsesstårta och smörkrämstinna biskvier.

Foto: Stellan Herner.

Ni kanske har sett det här tidningsklippet från 1952 som cirkulerar i sociala medier. Väldigt komiskt tycker jag!

Själv begick jag semmelpremiär igår med en prototypsemla från Bageri Petrus jag hade äran att få smaka. De siktar på att vara sist i stan med semlor och börjar inte förrän 3 februari, men redan nu har de börjat provbaka lite olika varianter och den jag åt var riktigt, riktigt god. Missa för böveln inte Bageri Petrus om ni har vägarna förbi Mariatorget i Stockholm. Det är inte så stort, men allt de gör är av bästa kvalitet.

Igår rapporterades det om semmelwrapen i landets alla medier och det var tydligen kö ut på gatan på Tösse. Härligt med lite cronutliknande hysteri! Det verkar som att även Roslagsbageriet har hakat på trenden om ni som bor i Norrtälje-trakten vill testa.

Ytterligare ett par Stockholm-ställen som har varianter av semlor är Brot som just lanserat en semmeleclair (bilden ovan) och K-Märkt som har en avlång semla smaksatt med amaretto (bilden nedan, norpad från Daniel @pastrydesign Roos instagram). Själv skriver jag om semlans evolution på SVT Opinion idag.

Dagens väder här i Stockholm med 1 plusgrad och lite snöblandat regn kanske inte är det allra glassigaste, men vad fasen! Glass är alltid gott. För 1,5 år sedan gjorde jag och fotograf Ulrika Pousette ett jobb med recept på tillbehör till glass för tidningen Mitt Kök tänkt att publiceras i somras, men det dök upp först nu i januarinumret. Så kan det gå ibland i den här branschen, den som väntar på något gott och så vidare.

Bland recepten i tidningen finns allt möjligt gott som saltkolasås, jordgubbssylt och knaprig smultopping, men allra roligast var att göra eget strössel. Eget strössel liksom, sådan överkurs! Det blir kanske inte någon extrem smaksensation, men känslan av att det går att göra själv är rolig. Och så kan man smak- och färgsätta lite som man vill. Här kommer receptet!

Hemgjort strössel

Receptet ger cirka 1 dl färdigt strössel

1 äggvita
Cirka 175 g (3 dl) florsocker
2 krm ättiksprit
1 krm pepparmintarom
Hushållsfärg, till exempel lila, rosa och mintgrön

1. Mät upp äggvitan till kristyren i en ren och torr bunke, gärna av rostfritt stål. Vispa till hårt skum med elvisp.
2. Sikta ner det mesta av florsockret i äggvitan och tillsätt ättikspriten och pepparmintaromen. Fortsätt vispa tills kristyren är tjock, fluffig och glansig. Tillsätt eventuellt mer florsocker tills det bildas mjuka toppar när du vispar. Kristyren ska inte kännas rinnig.
3. Dela upp kristyren i flera skålar om du vill ha olika färger. Rör ner några droppar grön färg i den ena, rosa i den andra och lila i den tredje. Har du ingen lila färg kan du blanda blå och röd färg om du har det.
4. Vik små spritspåsar av bakplåtspapper och fyll kristyren i dem. Eller använd engångsspritspåsar.
5. Klä tre brickor eller skärbrädor med bakplåts- eller smörgåspapper. Spritsa kristyren på pappret i långa, tunna strängar. Låt torka i minst fyra timmar.
6. Skär eller bryt kristyrsträngarna i små bitar. Förvara torrt.

Den värsta macaron-hysterin har ju bedarrat, men jag får fortfarande mycket frågor och funderingar om hur man bakar den pastelliga lilla rackaren. Jag tänkte ta och uppdatera den macaronbakningsskola jag skrev för flera år sedan, men undrar över en sak. När jag började baka macarons var det hopplöst att få tag på mandelmjöl i vanliga mataffärer, men nu finns det plötsligt 4-5 sorter i varenda butik jag besöker. Så jag tänkte att jag kanske kan skippa att ingående berätta om hur man skållar, skalar och maler sitt egna mandelmjöl, för det är faktiskt ganska jobbigt och tidskrävande. Men. Jag håller mig mest i Stockholms innerstad. Hur ser det ut i resten av landet frågar jag då er som kanske vet? Går det att få tag på mandelmjöl på Ica i Grängesberg? Och hur ser det ut i Vaggeryd, Gnarp, Eslöv och Kramfors? Till exempel.

Jag har gjort ett gästblogginlägg hos Robbans Bästa. Jag har ju tidigare tipsat om hans blogg, missa för allt i värden inte den! Han bloggar energiskt som en iller om allt som har med bakverk, kaféer och fika att göra. Men skulle ni inte orka klicka er vidare just nu kan ni läsa mitt inlägg även här:

Trendspaning är bland det svåraste som finns, särskilt bland ängsliga foodies. Hur man än slår knut på sig själv är det alltid någon som utbrister “men vadå, det är ju så passé, det bakade jag för fem år sedan!” Här kommer åtminstone ett försök att göra en lista över några nya och nygamla bakverk som jag tycker börjar synas mer på landets (med fokus på Stockholms) kaféer, konditorier och bagerier.

Kouign-amann – smörigt, sockrigt och frasigt bakverk från Bretagne. Jag stötte på det för några år sedan hemma hos min kompis Lars som alltid är först med att baka det senaste. I november var det månadens bakverk på Gateau, och det dyker upp titt som tätt upp på fredagarna på fantastiska Bageri Petrus.

Rulltårta – Denna klassiker börjar dyka upp i lite mer elegant format, bland annat på Wienercaféet (bilden) och Café Pascal.

Semlor i nytt format – efter att ha sett likadana ut i många, många år, följdes plötsligt Tösses semmelwrapsuccé av en kavalkad av nyskapande semlor. Semmeleclairer från Brot (goda!), Hemlor på Wienercaféet, hamburgersemlor från Magnus Johansson, korv-med-bröd-semla på Ekmans i Trollhättan och så vidare.

Saffranscroissanter – Förra julen kunde oerhört dekadenta och goda saffranscroissanter fyllda med mandelmassa intas på Valhallabageriet, och i julas dök de upp även på Fabrique och Bageri Petrus.

Raw food och glutenfritt – trenden med raw food och glutenfritt har ju varit stor i flera år, men nu dyker det till mångas glädje till slut upp ställen med raw food-bakverk, till exempel Raw STHLM och Koloni på Biblioteksgatan.

Jag fick en sådan här liten pralin i söndags! Hurra för det! Han ska heta Olle och är en liten miniplutt, han vägde 2722 gram när han föddes och mätte 46 centimeter. Trots att jag tryckt i mig semlor och annat gott för att tjocka till honom i magen.

Observanta bloggläsare har frågat om hans storebrors semmelbody skulle passa – och voilà! Det gör den nästan även om den är lite i största laget. Bodyn kommer från Lindex men inköptes av min kompis Alice Brax redan innan storebror Nisse var påtänkt. Framförhållning minsann! Den är alltså lite svår att få tag på nu, men kan dyka upp då och då på Tradera. Jag blir så glad när jag lyckas få tag på kläder och tyger med svenska bakverk istället för mer internationellt gångbara cupcakes och macarons.

Jag kanske kan ha gett intryck av att det här med Olle var någon slags plötslig jungfrufödsel eller att han kom med storken, men icke. Ovan syns jag, Nisse och mage för ett par veckor sedan, och nedan har vi världens bästa pappa och make Erik.

Men så här är det. Jag har aldrig vågat hoppas på att föda levande barn, och jag tycker att det är så sorgligt med vanliga bloggar och instagramkonton som förvandlas till missfalls-bloggar och dödfödda barn-instagramkonton. Därför har jag inte basunerat ut min graviditet här, för jag vill att det här ska vara en glad kakblogg, oavsett vilka toppar och dalar som pågår i mitt liv för övrigt. Men både Olle och Nisse verkar må bra än så länge, och vill ni veta mer om mina gravidkrämpor och förlossningar och småbarnsbestyr så hojta till. Vill bara inte trötta ut er med mitt privatliv om ni främst vill läsa om kakor.

Ett nytt prima nummer av tidningen Baka har nått tidningshyllorna! Förutom semmelrecept och femårsjubileumstårta signerad Sanna Lithberg och massor av gott med clementiner och annan intressant läsning innehåller den även min krönika. För er som inte kan håller er kan den även läsas här:

Jag älskar nyöppnade kaféer, konditorier och bagerier. Så fort jag hör talas om att något nytt har öppnat stiger pulsen och jag blir alldeles varm i hjärtat. Sedan får jag liksom ingen rast och ro förrän jag har varit där, testat, tittat och tipsat så många som möjligt i alla tillgängliga forum. Jag kan bli helt nipprig när jag går förbi en lokal som har brunt papper för fönstret med texten ”Här öppnar snart ett nytt kafé!”

Baksidan av det hela är att jag aldrig blir stammis på något etablerat ställe, och sällan hinner besöka gamla favoriter när jag ständigt är på jakt efter nya pärlor. Inget kafébiträde vet att jag alltid vill ha en dubbel espresso i min cappuccino och jag har inget insuttet hörn dit jag kommer varje onsdagsförmiddag för att äta en ostgiffel, eftersom jag alltid hetsar iväg efter nya kickar.

Sedan finns det förstås olika sorters nyöppningar. Ganska vanligt är att ett mediokert kafé ersätts av ytterligare ett mediokert kafé i en lokal som ständigt byter ägare, och sådant gör ju ingen glad. Sedan finns det varianten där en eldsjäl byggt upp en framgångsrikt och omtyckt kafé som sedan säljs efter fyra-fem år till en mer pengalysten ägare som saknar känsla för ställets själ. Det brukar märkas lite smygande genom att de charmiga möblerna byts ut mot massproducerat från det stora varuhuset, de hembakade kakorna är identiska med de man hittar plastinpackade i en automat, och griffeltavlornas käcka tilltal blir mer och mer suddigt och fuktskadat.

Desto roligare är det när ett klassiskt och charmigt men bedagat kafé köps upp av ambitiösa och kunniga personer, till exempel Lundbergs Konditori i Gröndal i Stockholm eller Wienercaféet på Östermalm i Stockholm. Minst lika roligt är det när en helt ny kafélokal skapas där det tidigare bara var en källare, till exempel Haga Bageri i Vasastan i Stockholm där ägarna tillsammans med fastighetsägaren har byggt upp ett roligt och personligt kafé med hög kvalitet och omsorg om alla detaljer.

Det som däremot gör mig beklämd är att även kafékedjor ständigt öppnar nya filialer. På väg in till stan för ett par veckor sedan räknade jag till inte mindre än fyra nyöppnade och fullsatta kedjekaféer. Inget ont om kedjorna i sig, men jag är alltid orolig att de ska slå ut alla fina och unika kaféer som faktiskt finns i Sverige. I många länder har utbredningen gått så långt att det knappt går att hitta fristående kaféer som drivs med kärlek av eldsjälar. Jag gissar att många besöker kedjorna av slentrian och för att de vet vad de får och inte orkar leta upp något bättre. Sluta upp med det! Gå några steg extra för att stödja entreprenörer på din ort som brinner för det de gör.

Nyöppnade ställen som jag till mitt stora förtret inte hunnit förbi än:

Levantine Bakery, Tredje Långgatan 9, Göteborg.
Lindeberg Bageri och Konditori, Orminge Centrum, Stockholm.
Enskedeparkens Bageri, Enskede Gårdsväg 19, Stockholm.
Kafé Orion, Norrtullsgatan 10, Stockholm. Kafé Esaias nya systerkafé.
Sthlm Raw, Långholmsgatan 1, Stockholm.
Tous les jours, Tegnérgatan 7 i Stockholm.

Har dock äntligen hunnit förbi Green Rabbit på Tegnérgatan 17! Jättefint och gott! Missa för allt i världen inte deras rågcookies med flingsalt. Men obs, lokalen är väldigt liten, så räkna inte med stor långfika med hela släkten eller föräldragruppen eller kompisgänget eller annan konstellation. Har också hunnit förbi tidigare lite småtrista Pipersbageriet på Kungsholmen som nu har tagits över av helekologiska Konditori Genuin som tidigare låg i Järna. Också väldigt litet, men ser lovande ut.

Hoppas ni alla får en riktigt bra fettisdag med semlor av bästa slag!

Min treåring Nisse fick semla med varm mjölk till frukost idag, för det var bland det bästa jag visste när jag var liten och min mamma gjorde det till helgfrukost till oss. Det är något alldeles extra att få äta bakverk till frukost, och också lite komiskt att vi i Sverige kan tänka oss att fika på nästan alla tider på dygnet utom just på morgonen. I Sydeuropa är det ju mer regel än undantag att kalasa på frasiga, söta och chokladiga smördegsbakverk till frukost, men här är det rågmjölsgröt, chiafröpudding, fil med müsli eller grovt bröd som gäller. Ända till förmiddagsfikat då man kan gå loss på bakverken.

Foto: Björn Tesch.

Glassar kan vara bland det finaste som finns. Några prilligt tjusiga glassprylar som står på min önskelista (plus vår och glassväder) är de här fina grejorna: Honey comb-glasstrutarna ovan från webshopen Fridas kalas.

Bordsdekoration i form av en glassbil från Fridas kalas.

Glassbil med bägare från Theo & jag.

Träglassar från Le Toy Van. Okej, jag har redan köpt just dessa till Nisse, men det finns fler fina varianter.

Flaggspelet Ice creams on a string från alltid lika underbara Littlephant.

GB har dessutom lanserat vårens glassnyheter, och på Mitt Kök kan du läsa en recension av dem.

När det gäller nya mat- och baktrender gäller det ju att vara först, men ännu hellre att sluta med något innan de flesta ens vet vad det är. Därför ligger nu recept på kouign-amann uppe under receptfliken. Jag vill ju inte att ni ska stå frågande om någon börjar slänga sig med att de har bakat just detta.

Kouign-amann härstammar från Bretagne, och förklaringen till det lite märkliga namnet är att kouign (är lite dålig på fonetisk skrift, men kouign uttalas på samma sätt som Dr Quinn, Medicine Woman i den sliskiga 90-tals-västern-dramaserien) betyder kaka och amann smör på det lokala språket. Smörkaka alltså. Smör och socker kavlas in i degen på liknande sätt som till smördeg, men det är inte riktigt lika besvärligt och tidskrävande.

Hos David Lebovitz kan ni se steg-för-steg-bilder och läsa lite mer om kouign-amann.

Orkar man inte baka själv kan man som boende i Stockholm smaka kouign-amann som dessert på nyöppnade Babette eller köpa det på Bageri Petrus vissa fredagar.

Recept och bild (fotad av Ulrika Ekblom) är hämtad ur min bok Franska bakverk.

Jag heter egentligen Maria men kallas mycket hellre för Mia. Det finns bara två tillfällen då jag kallar mig för mitt officiella namn: i kontakt med myndigheter och imorgon när alla vid namn Maria har namnsdag. Då passar det minsann!

Trevligt nog finns det många kakor med Maria som prefix: Mariabollar, Mariakaka, Mariatårta och så vidare. Gissningsvis uppkallade efter Jesu moder och inte efter mig. Hursomhelst är det ju alltid fint att ha en anledning att baka, så här ovan hittar ni recept på Mariakaka ur boken Nytt på kakfatet från 1953.

Under hela hösten jobbade jag som ni kanske minns med den nya upplagan av Sju sorters kakor och fick massor av bra hjälp och feedback från er med vad som borde förändras, förbättras eller strykas. Det har varit enormt mycket jobb, men fantastiskt roligt och ärofyllt att få arbeta med den här klenoden till bok.

Sju sorters kakor kom ut första gången 1943 i samband med en recepttävling där hemmabagare skickade in sina bästa recept. Boken blev omåttligt populär och har till dags dato sålt i runda slänga 3,5 miljoner exemplar. Ungefär var tionde år släpps en ny reviderad upplaga, och det är det arbetet jag har fått äran att ta mig an. En del av er har uttryckt viss oro att jag ska ha gått hårt fram och strukit gamla favoriter, men jag har försökt vara så varsam som möjligt, och tänkte här redovisa vad jag har gjort så att ni inte behöver sväva i ovisshet fram till hösten när boken släpps.

Jag har stor respekt för att Sju sorters kakor är en stycke bakverkshistoria, och har velat behålla så mycket som möjligt av de tidigare recepten, men uppdatera boken så att den fortsätter vara modern och användbar när det gäller råvaror, metoder och recept. I hela boken fanns till exempel tidigare inte ett enda recept som innehöll vaniljstänger eller vaniljkräm från grunden, bara massor av varianter med vaniljsocker och Marsankräm. Det är ju praktiska genvägar, men i en grundbakbok tycker jag att det ska finnas bra recept på riktig vaniljkräm, särskilt när det gäller till exempel vaniljhjärtan där vaniljkrämen är hela poängen. Jag har även strukit margarin i recepten till fördel för smör, men skrivit att man självklart kan använda margarin om man hellre vill på grund av laktosintolerans eller ekonomiska- eller etiska själ.

Den största synliga förändringen är kanske att vi har plåtat om alla helsidesfoton på bakverk och försökt göra bilderna lite snyggare och mer samtida. Vi har behållit alla små frilagda bilder på kakor som ligger intill varje recept och lagt till ännu fler. De är kanske inte så estetiska, men jag älskar hur pedagogiskt det är. Man vill ju se vad det är man ska baka utan att behöva bläddra fram och tillbaka i boken!

Jag har lagt till vikt på till exempel mjöl, men självklart behållit alla angivelser i deciliter, och delat upp recepten i punkter för att göra dem mer lättöverskådliga och pedagogiska.

Jag har lagt till folkkära recept som tidigare har saknats, bland annat kladdkaka, hallongrottor, cheesecake, scones och kolasnitt. Och så kommer det finnas ett raw food-recept, lite mer glutenfritt och recept på cupcakes, macarons och eclairer.

Jag har lagt till fler recept med choklad, och använt formuleringen mörk choklad istället för blockchoklad.

Ganska många av recepten på klassiska bakverk har jag bytt ut mot i mitt tycke bättre och godare grundrecept, till exempel kardemummabullar, chokladbiskvier, prinsesstårta, rulltårta, sockerkaka, napoleonbakelser och brownies.

Bakelsekapitlet har varit lite av ett mish-mash med en blandning av småkakor, bakelser och rutor, och en av er läsare kom med det eminenta rådet att göra ett eget kapitel för långpannekakor. Sagt och gjort!

Nytt i wienerbrödskapitlet är croissanter, pain au chocolat och klassiska åttor. Och en ny steg-för-steg-beskrivning i hur man gör när man kavlar degen, den gamla var lite inkonsekvent och verkade inte stämma.

Tårtkapitlet har jag försökt modernisera med lite snyggare dekorer och tårtor och fler moussetårtor och chokladtårtor. Klassiker som Schwarzwaldtårta blir självklart kvar, men med mer grädde. I flera av tårtrecepten tycker jag att det anges snålt med grädde, så pass att det knappt räcker till dekoren. Även om Schwarzwald i min smak är lite väl gräddstinn. Men ska det vara så ska det!

Donuts ersätter det tidigare receptet på Mammas flottyrkransar.

Jag har strukit kalorisnåla kakor utan socker och fett, till exempel tårtor med keso och petit chouxer utan socker som blev helt bleka och smaklösa. Men nästan varje gång jag tänkt stryka något och googlat på det visar det sig att det finns massor av bloggare där ute som älskar just det receptet och har kära barndomsminnen från när farmor bakade. Dessa recept har jag efter mycket vånda ändå lyckats stryka:

BULLAR

ODENBULLAR

BAKPULVERKRANS
FLÄTAD VETEKAKA
KARDEMUMMAKAKA
HANNELORES BULLPANNA
LÄCKER KAFFEKRANS
SKORPOR
ITALIENSKA ANISSKORPOR
MJUKA KAKOR
BÄRMUFFINS
GLASERADE MOROTSMUFFINS
MANDELMUFFINS
KRUSBÄRSKAKA
KONFEKTKAKA
ANNORLUNDA NÖTKAKA
MARGARETAKAKA
SMÅKAKOR
MARÄNGER MED KARDEMUMMA
SMÖRKRANSAR
ÄGGKRINGLOR
BONNAKRINGLOR
SOCKERFRIA MANDELMUSSLOR
KNÄCKFLARN
BAKELSER
MINTBAKELSER
TÅRTOR
MANDELCITRONKAKA
KESOTÅRTA MED JORDGUBBSSMAK
STUBBE
FIN MOUSSETÅRTA
MIKRAD CHOKLADTÅRTA
TÅRTA MARIE THÉRESE
MALAKOFFTÅRTA
BAKA UTAN UGN
MAMMAS FLOTTYRKRANSAR

Jag fascineras så av alla som bakar när de är föräldralediga. Trots att det är mitt yrke lyckas jag sällan få ihop något mellan blöjbyten, skrik och matning. Att lyckas duscha och få på mig ännu icke nerkräkta kläder är nog med utmaning och spänning för mig på en dag. Men! Häromdagen bakade jag faktiskt chokladbollar medan Olle smågnällde i bärselen. För att skoja till det hela brynte jag smöret och tillsatte lite flingsalt i smeten. Så himla gott! Nästan allt blir ju godare med brynt smör och här tog jag ett helt vanligt recept på chokladbollar (det från Sju sorters kakor självklart) men brynte först smöret och lät det svalna och sedan stelna en liten stund i kylen innan jag blandade ihop det med resten av ingredienserna. Voila!